Det började som en läsning av Ola Juléns Orissa. En djupläsning vi fick göra som skoluppgift när jag gick på författarskola. Läsningen blev bilder, bilderna ett första steg till en film.

Läsningen

Jag tolkade varje dikt i Orissa som en illustration. Utförandet fick max ta 15 minuter, inte tänka bara tolka. Mer än 70 bilder blev resultat. Jag grupperade bilder som hade något gemensamt och tittade sedan på de tillhörande dikterna för att se om jag kunde hitta en eller flera teman. Nedan listar jag tre av de teman som återkom: spiralen, ett du och jag samt det som växer.


Teman i bilderna

Spiraler

Spiralen

När texten har en känsla av något återkommande. Vi rör oss varken bakåt eller framåt. Meningar återkommer; (måste göra slut, ögon, känner mig som)…Vi befinner oss i en känsla som inte tar slut. Allting runtomkring upprepar samma mönster. Jag tänker att spiralen är den enda symbolen som kan spegla olidligheten och oändligheten.

Ola Julén: Min mamma har lämnat mig. --- Men jag känner mig kall, tom, stängd, utanför. Det har jag alltid gjort, överallt, alltid. --- Jag känner en stark oro. --- Det måste ta slut nu.


ett Jag och ett Du

När jaget inte har ett ansiktsuttryck finns en närvaro av någon annan i texten, antingen en grupp ansiktslösa (jag litar inte på någon) eller en person som saknar ansikte. (Nu kommer jag inte längre ihåg hur du ser ut). Jaget löses upp, förvrängs (Det går inte längre) Jaget har en profil men inga ögon eller mun (mina dikter, mitt liv är inte levande—Jag förstår inte hur det kan göra så ont)


tulpaner

det som växer

Sådant som varit frön, sådant som varit smått och nu växer. Vissa former fick ben, stjälkar. Flertalet av dessa bilder uttrycker hoppet i texten. Oftast i kontrast till det orden uttrycker. (När dagen mest handlar om att ta sig igenom dagen) En sol blev en solros, omringad av andra solrosor. Här nämns modern som lämnade, en evighetssymbol i en växt som växer under en himmel av återupprepande tecken. (Jag måste ändra på mitt liv) fågelungar som ser upp till en färggrannare och större fågel. Detta är framtiden. Vårblommorna som växer när diktjaget bryts sönder. (Jag har aldrig haft en ungdom) uttrycker de gula rosorna.